Gin fizz – kalla fingrar

En riktig gin fizz ska skakas i ca två minuter. Testa det, gärna med en nyligen ursköljd, inte helt torr shaker. Varning för milda förfrysningsskador!

Och inte nog med det. Det slarvigt lämnade sköljvattnet på shakerns utsida gör att dina fingrar dessutom fryser fast. Rätt obehaglig procedur för att få i ordning lite dricka. Och då har du ändå antagligen glömt kyla glaset på förhand.

Så vad göra? Antar att handskar är det enda vettiga svaret. Tunna, som inte fryser fast i metall så lätt. Jag kan förresten tycka att det är rätt okej att såna där sushi-kockar som med extremt flinka fingrar som fixar rätterna dagarna i ända, har latexhandskar. Vet inte varför riktigt. Andra som lagar mat har ju inte det, antagligen bara för att de inte jobbar inför publik. Det här kan leda till ett långt resonemang om tillredning av mat och dryck och förhållandet till restprodukter från människokroppen… men lämnar det. Poängen är att det skulle kännas hyggligt fjunigt att dra på sig tunna små drinkmixarvantar en lördag kväll för att fixa ihop en long drink. Och förresten är jag av den åsikten att vi samlar på oss på tok för mycket skitgrejor som vi ändå inte behöver.

Ytterligare en svårighet i sammanhanget är att stå och skaka i hela två minuter. Provat det någon gång? Klocka verkligen och du inser snart att du skulle behöva rätt rejäla biceps i kombination med tålamod och koncentrationsförmåga för att gå i land med det, utan att fuska. Ska spana in bartendern nästa gång jag beställer en drink och se hur biffig han egentligen är. Kanske beställa en fin fizz och tjafsa om han inte skakar den på föreskrivet sätt. Är han biffig skakar han den som han ska och jag behöver inte tjafsa. Skakar han inte den är han inte biffig och det är ofarligt att tjafsa med han. I win, you loose!

Gin fizz iaf. Det slutar alltid med att fingrarna märker att de håller på att frysa fast i metallen och säger åt hjärnan att sluta med skakningarna i armen. Varvid armen slutar skaka och istället, som näst bäst alternativ, stjälper upp drinken. Rätt sympatiskt ju. Efter ungefär 40 sekunder händer detta.

Den krossade isen, citronkärnorna och alltihopa följer med ner i glaset. Sedan dricker jag den med sugrör, för att dricka drinkar med krossad is tycker jag är för svårt. Och så fastnar en del citronkärnor i sugröret, i särskilt svåra fall långt upp så att man blir tvungen att klämma ner dem tillbaka till sin felaktiga plats i glaset igen. För att förhindra att sugröret täpps till, får man blåsa ut sugrören ner i glaset igen när man märker vad som håller på att hända. Man känner sig som en femåring som leker med sin dricka. Och värre blir det ju mindre dricka det är kvar i glaset, för citronkärnorna är fortfarande lika många. Till slut ger man upp sugröret och känner att man v-e-r-k-l-i-g-e-n inte gör drinken värdig rättvisa.

Gin fizz är en svår drink att handskas med. Och ändå vägrar denna klassiska orgie i surhet att släppa taget.