Aphex Twin, Selected Ambient Works Volume II – psalmer för 2000-talet

Måtte den ligga långt fram i tiden och förresten vill jag helst inte tänka på den. Min egen död. Men varje gång jag lyssnar på #3 på Aphex Twins ”Selected Ambient Works Volume II” slås jag av hur väl den skulle passa på en begravning.

Men också #20.

Ur mitt perspektiv är i stort sett hela samlingen inget mindre än ett musikaliskt mästerverk, en klassiker i vår tid. Minimalistiskt ihopfogade slingor, audiologa restprodukter från någon automatiserad process som vid något tillfälle sattes igång av människor som sedan lämnade platsen. Vackert, ödsligt, ödesmättat, intetsägande, ibland sorgligt.

Så här långt kommet i den ambienta technons utveckling är allt vad musikaliska återspeglingar av framtidsvisioner heter, avskalade. Samtidigt är det svårare att tänka sig en mer tidtypisk bild av det samhälle den mänskliga rasen försatt sig i. Alla konnotationer är borta, modernismens abstraktioner och främmandegöring lämnade bortom horisonten. Kvar finns ett renodlat uttryck.

Att jämföra med Kraftwerk som i sina bästa stunder kan ge känslan av hur 70-talets samtid ville fjärma sig från det traditionellt analoga för att ivrigt låta sig införlivas  av den digitala framtiden.

Det här är inte musik som man poppar i lurarna på väg till jobbet en vanlig vardag. Ska jag vara ärlig så har jag inte lyssna särskilt ofta på de här låtarna sedan jag köpte dubbel-cd:n i mitten av 90-talet. Men varje gång jag gör det slås jag av kraften i uttrycket. Det är genialt och uttrycker för mig en svindlande framtidsvision som redan är verklighet.