Gifter och skräp som vi lämnar efter oss i vattnet

Naturvårdsverkets rapport ”Effekter av miljögifter på däggdjur, fåglar och fiskar i akvatiska miljöer” från 2008 sammanfattar kunskapsläget om gifteffekter på bland annat fisk och fågel i vattenmiljöer. Inledningsvis konstaterar författarna det på sedvanligt vetenskapligt försiktigt sätt att det är svårt att koppla ihop effekter på olika djurarters populationer med påverkan från miljögifter. Vad man däremot kan mäta är det giftiga avfall som hamnar i vattnen runt omkring oss till följd av mänsklig aktivitet.

I och för sig har attityden till vad som är brukligt när det gäller att släppa ut skit i naturen förändrats de senaste decennierna. Från att det är okej att släppa ut vad som helst även om effekterna märks, till att det faktiskt inte går att fortsätta släppa ut även efter det att effekterna upptäckts.

För en genomläsning av rapporten ger just det intrycket: att skyddet av miljö och lagstiftning hela tiden ligger ett antal steg efter. Miljöövervakningen stoppar utsläpp som ger konstaterade negativa effekter. Industri, samhällen och jordbruk släpper ut nya typer av kemikalier och efter ett tag visar det sig att även de är skadliga och då är det åter dags att vidta åtgärder. Naturen används som experimentverkstad för vad som är möjligt med skador på växtlighet och djurliv som följd.

Minns att min pappa har berättat hur synen på miljön var så sent som på 1970-talet. Om man hade skrot och skräp över så tyckte den äldre generationen att det inte var några konstigheter att slänga det rätt ut i naturen, eller överbord från ekan i samband med en tur på insjön. Det sjönk ju och försvann, alltså var problemet ur världen på ett enkelt sätt. Man kan ju fnysa åt den attityden, men vi tillämpar exakt samma princip på 2010-talet. Den konsumtion som du och jag till varje pris måste ha, får till följd att vi släpper ut en massa kemiska föreningar. De syns ju inte så därför är de antagligen inget problem. Eller… smyger de ikapp oss och hugger oss i ryggen. Eller rättare sagt, utkräver sitt pris på kommande generationer, det vill säga våra barn och deras barns barn.

En liten översikt över vad det är vi har att göra med. Lägg märke till att det även finns en del ljusglimtar, men mycket har vetenskaparna inte koll på. Det konstateras också i rapporten ”Havet 2009: Om miljötillståndet i svenska havsområden” (Naturvårdsverket, Havsmiljöinstitutet”), som här används som kompletterande källa.

”Inom miljöövervakningen mäts halter av flera kända ämnen i båda biota och sediment. Men i det moderna samhället är en mängd bristfälligt kända kemikalier i omlopp, och det stora flertalet analyseras inte regelbundet. Många ämnen kan dessutom förändras då de når vattnet. Kemikalier i miljön förekommer också i en komplex blandning med svårförutsägbara effekter.” (s. 77).

Och på s. 89 i samma rapport.

”Bara i Europa används uppåt hundratusen kemiska produkter. EUs kemikalielagstiftning Reach omfattar ungefär trettiotusen kemikalier, varav tiotusen kräver ytterligare riskbedömning eftersom deras effekter på miljö och hälsa inte är klarlagda. Risken är alltså stor att ämnen vars effekter inte är utredda används på ett sådant sätt att de kommer ut i miljön.”

En härlig soppa alltså… Men åter till översikten:

Arsenik
Mycket giftigt, halvmetalliskt ämne.

– Kraftigt förhöjda halter i Bottniska viken. Kan bindas till gruvaktiviteten och metallutvinningen vid processindustrin i främst Norrbotten och Västerbotten.

+ Minskat i ytsediment i norra Bottenviken och norra Östersjön

– Ökat i södra Bottenviken och Bottenhavet. Miljöstatusen i mellersta Bottenhavet har försämrats från otillfredsställande till dålig 2008.

Källa: Havet 2009.

Bly
Kan ge bestående hjärnskador, men också njurskador, hjärt- och kärlsjukdomar och försämrad reproduktionsförmåga. Ackumuleras mest i benvävnad men också i lever.

+ Halterna i fisk har minskat i Bottenviken, Östersjön och Västerhavet, antagligen till följd av övergången till blyfri bensin.

+ Minskat i ytsediment i norra Bottenhavet och östra Östersjön.

– Ökat i centrala Bottenhavet, runt Gotland, i södra Östersjön och i Västerhavet.

Kompletterande källa: ”Havet 2009”.

HBCD, hexabromcyklododekan (bromerade flamskyddsmedel)
Ackumuleras i fettvävnad och stannar kvar lång tid i kroppen. Djurförsök har visat effekter på bl a hormonbalans och beteende. Bromerade flamskyddsmedel (BF) är ett samlingsnamn för ett flertal grupper av brominnehållande organiska ämnen som samtliga används i brandhämmande syfte. Används i ett flertal industriella produkter, såsom elektronisk apparatur, textilier och möbelstoppning.

– Den genomsnittliga ökningstakten i sillgrissleägg har sedan början av 1970-talet varit cirka 3 procent per år.
+ Däremot har inte några studier indikerat att HBCD (eller PBDE) ger förgiftningseffekter vid de uppmätta nivåerna i fågelägg.

Hormonstörande ämnen (EDC, endocrine disrupting chemicals)
– I Sverige har en studie visat att syntetiska östrogener kan biokoncentreras mycket kraftigt och orsaka östrogena effekter hos regnbåge som exponerats i nätkassar nedströms ett kommunalt avloppsreningsverk.

+ Tycks inte vara ett utbrett problem i svenska vatten. Omfattningen av reproduktionsstörningar hos fisk utanför enskilda punktkällor (såsom reningsverk och pappersmassaindustrier) är mindre i svenska vattenmiljöer jämfört med många andra länder. I den mån de förekommer har sådana effekter en begränsad geografisk utbredning närmast utsläppen.

Kadmium
Tas upp och anrikas i njurarna och kan leda till oåterkalleliga skador på dessa organ. Kan orsaka missbildningar och andra effekter hos foster.

– Mycket kraftig ökning av halterna i lever från strömming och aborre i Östersjön i slutet av 1980-talet och under större delen av 1990-talet. Man vet inte varför, men en tänkbar orsak är att den lägre salthalten.

Kvicksilver
Mycket giftigt och kan skada bland annat nervsystem, muskler, njurar och immunförsvar.

– Ökar i vissa skogssjöar.

– Halterna i sill/strömming och annan fisk i kust- och havsområden är låga till måttliga.

– Halterna i ägg har i flera undersökningar visats ligga på nivåer som misstänks kunna orsaka effekter på reproduktionsförmågan.

+ Fortfarande förhöjda halter i de svenska haven, men tydlig förbättring av statusen sedan 2003.

– Ökat i södra Bottenhavet och Ålands hav.

Förbättringarna är mycket goda jämfört med 1960- och 1970-talen och hänger samman med de åtgärder som samhället vidtagit för att fasa ut metallen.

Kompletterande källa: ”Havet 2009”.

Klassiska organiska miljögifter som DDT och PCB

+ Kraftiga minskningar av halter i växt- och djurliv sedan 1970-talet.

+ Nedbrytningsprodukten DDE (från DDT) har minskat med 8-9 procent per år under perioden 1967-1998 i insjöar.

+ Klart lägre medelkoncentrationer av både DDT och PCB i späck från unga (ej fortplantningsmogna) vikare från Östersjön under 1980-talet jämfört med 1970-talet.

+ Koncentrationen av både DDT och PCB i lever från vuxna gråsälar och vikare från Bottniska viken hade sjunkit med 72-85 procent för mätningar 1996-98 jämfört med 1973.

+ I tumlare från Kattegatt-Skagerrak var halterna lägre perioden 1988-90 jämfört med 1978-81.

+ Koncentrationen i uttrar har minskat betydligt under perioden 1970-2004.

Läkemedel
Det finns risk för att vissa läkemedelsrester kan ackumuleras hos växter och djur och påverka fisk. I Sverige har man inte kunnat påvisa några allvarliga effekter som direkt kan kopplas till utsläpp av läkemedelsrester från svenska reningsverk.

Mikroskopiska plastartiklar

  • Antalet plastpartiklar i de svenska haven har ökat sedan 1960-talet och följer den stigande kurvan för årlig världsproduktion av plast.
  • Kan delas in i två grupper: fibrer och icke-fibrösa partiklar.
  • 23 procent av fibrerna består av plast, andelen naturfibrer (bomull, ylle etc.) utgör 62 procent.
  • Av de icke-fibrösa partiklarna utgörs den större delen av svarta. Vägslitage eller slitage från bildäck är den troligaste källan. Den uppskattade storleken på däckslitaget uppgår i Sverige till 10 000 ton. Vägslitaget: 100 000 ton.
  • ”Om de svarta partiklarna kommer från slitage av vägar och däck kan det vara allvarligt, eftersom den typen av partiklar har en känd giftverkan på djur”.

Källa: ”Havet 2009”.

Nanomaterial
Tillverkningen av nanomaterial ökar snabbt men man vet inget om vilka miljörisker det innebär. Det finns bara ett fåtal ekotoxikologiska studier av nanomaterial och behovet av forskning inom området är stort. Till exempel visade en studie på öringaborre att C60-fullerener orsakade oxidativ stress i hjärnan vid en viss koncentration. Många sjukdomstillstånd anses vara orsakad på grund av en ökad oxidativ stress, bland annat hjärt- och kärlsjukdomar, hemokromatos, cancer, katarakt, komplikationer vid dialys och flera andra. Även åldrande anses delvis vara orsakad av oxidativ stress (källa: Wikipedia).

– Halterna i Östersjöfisk är lika höga som i början av 1980-talet.

Nickel
I stora koncentrationer är nickel giftigt för de flesta livsformer, kan också orsaka allergi (källa: Wikipedia).

+ Anmärkningsvärt låga halter på tre stationer i centrala Östersjön och norra Bottenhavet.

+ Har minskat i ytsediment i södra Östersjön.

– Ökat i Bottenviken, Bottenhavet, Ålandshav, i vissa Gotlandsbassänger och i Skagerrak.

Källa: ”Hav 2009”.

PCB, polyklorerade bifenyler
En grupp långlivade miljö- och hälsoskadliga industrikemikalier som utvecklades på 1920-talet. Fettlösliga vilket innebär att de anrikas i kroppens fettvävnad. Stora mängder PCB riskerar att ge leverskador som i värsta fall kan vara ett förstadium till cancer. Forskare har funnit att korttidsminnet hos spädbarn med höga halter av PCB är försämrat då barnets nervceller påverkats av PCB under graviditeten. Djur med hög PCB-halt ändrar sitt grundläggande beteende vilket medför att djurbestånd har försvunnit från vissa områden (Källa: Wikipedia).

+ Medelvärdet för PCB-koncentrationen i havsörnsägg från Östersjökusten minskade under perioden 1965-1997.
+ Medelvärdet för Lapplandsbeståndet minskade betydligt under perioden 1977-1997.
– Ägg från inlandspopulationen i södra och mellersta Sverige har inte visat någon nedåtgående trend.

Perfluoroktansulfonat (PFOS)
Har allvarliga toxiska egenskaper.

– PFOS-halten ökar kraftigt med 7-11 procent per år, vilket innebär en ökning med hela 25-30 gånger sedan slutet av 1960-talet.

– Analys av PFOS  i lever hos uttrar visade att djur från södra och mellersta delarna av landet hade högst halter. De drygt 20 studerade ämnena visade årliga koncentrationsökningar på 7-32 procent.

TBT (tributyltenn)
Hos flera arter av snäckor ger exponering upphov till att honorna utvecklar hanliga könsorgan. Förbjudet att använda på båtar under 25 meter i Sverige, internationellt förbud mot organiska tennföreningar på båtskrov 2008.

– Undersökning av sju olika småbåtshamnar i Göteborgsområdet visar otillfredsställande resultat. Beror troligen på att det lagras i bottenmiljön och inte bryts ned.

Källa: ”Havet 2009”.

Så här har utvecklingen varit i olika vattenområden och för olika bestånd runt om i Sverige.

Bolmen
– Långa tidserier visar att halterna av DDT-metaboliten DDE minskat med i genomsnitt 8-9 procent per år under åren 1967-1998.

Göteborg
Sedimenten i mynningsområdet och hamnen är mycket kraftigt förgiftade med höga koncentrationer av PAH, PCB, dioxiner, TBT och många metaller.

– Resultatet av studier i samband med omfattande muddring i Göteborgs hamn under 2003 visar att miljögifter fått en omfattande spridning.

Holmöarna
– Tendens till ökning av EROD-aktiviteten i levern hos abborre.

Järnsjön, Emån
Effekter av PCB-exponering på fisk studerades två år före sanering (1991), under saneringen (1993-94) och två år efter saneringen (1996).

– Före sanering: efter fyra veckors exponering hade fiskarna fått 2-3 högre gånger EROD-aktivitet (aktivitet av leverenzymet CYP1A) i lever, hudsår och fenerosion och hög förekomst av degenererade och nekrotiska leverceller.

– Under saneringen: Effekterna förstärktes, dessutom förminskad lever och andra negativa förändringar.

– Effekter kunde också spåras hos regnbåge nedströms Järnsjön. Muddringen i sjön har förmodligen medfört att gifter spridits till Emån.

+ Två år efter saneringen bedömdes abborrarna som normala och vid god hälsa.

Kvädöfjärden
– EROD-aktiviteten (aktivitet av leverenzymet CYP1A) i levern hos abbore har ökat successivt med ca sju procent per år fram till år 2000. Sedan planat ut på en tre gånger högre nivå jämfört med slutet av 1980-talet.

– Kloridkoncentrationen i blodet hos abborre ökade markant mellan 1988 och 2006. En möjlig förklaring kan vara den markanta ökningen av kadmiumhalterna som observerats under hela 1990-talet.

Mälaren
DDT-halterna är lägre än hos motsvarande fiskarter i Vänern och Vättern.

Norrsundet
+ Vid upprepade undersökningar 1988, 1990, 1993 och 1995 kunde en positiv återhämtning av fiskarnas hälsotillstånd observeras.

Stockholm
– Undersökning 1999-2001 av fisk i vattnen kring Stockholm visade att den var påtagligt stressade av föroreningsbelastningen: Nervsystemet kan vara påverkat, förminskade romsäckar, ökad frekvens av icke könsmogna honabborrar.

– Halten av DDT och PCB var 10-28 gånger respektive 7-15 gånger högre än hos abborre i bakgrundsområden i Östersjön.

– De mest uttalade effekterna återfanns i centrala Stockholm med avtagande effekter in i Mälaren och ut mot Stockholms skärgård.

Stockholms skärgård, ytterskärgården
– Störningseffekter på fisk minskar ju längre från Stockholm man befinner sig. Men ökar när man kommer ut i ytterskärgården. Indikerar att här finns en påspädning  av olika föroreningar från Östersjön.

– Kraftig minskning av yngelproduktion hos kustfisk i Östersjöns ytterskärgårdar, en allvarlig biologisk störning. En trolig orsak är brist på djurplankton till följd av storskaliga förändringar i det öppna havet. Fiskynglen svälter ihjäl.

Storvindeln
Långa tidserier visar att halterna av DDT-metaboliten DDE minskat med i genomsnitt 8-9 procent per år under åren 1967-1998.

Sundsvallsbukten
Ett av de mest industriexploaterade områdena i Sverige. Skogsindustrier (massafabrik, pappersbruk och träbearbetande industri), kemisk industri och aluminiumsmältverk är tunga industriverksamheter som under många decennier orsakat stora utsläpp av miljöfarliga ämnen i Sundsvallsbukten.

– Fiskar visar ökande påverkan av PAH (polycykliska aromatiska kolväten) ju närmare källan och Sundsvalls centrala delar man kommer.

I stora delar av bukten är fiskar inte påverkade av gifterna, men allvarliga effekter i närheten av utsläppskällor.

Viskan
Ett flertal miljöutredningar har visat att ån Viskan och fyra sjöar söder om Borås har starkt förorenade sediment. Främst tungmetaller, olja, PAHer, dioxiner, klorerade pesticider och bromerade flamskyddsmedel. Källa: industrier i Boråsområdet och främst tidigare textilindustrier.

Vättern
DDT i röding hade en sjunkande trend fram till slutet av 1980-talet. Halterna har därefter legat på en låg och relativt stabil nivå.

Vänern
DDT i öring hade en sjunkande trend fram till slutet av 1980-talet. Halterna har därefter legat på en låg och relativt stabil nivå.

Östersjön
– Den allvarligaste och mest storskaliga fortplantnings-/utvecklingsstörning som drabbat fiskar i svenska vatten är det s.k. M74-syndromet hos Östersjölax. Före 1974 var dödligheten hos laxyngel obefintlig. Under 1990-talet var mellan 25-80 procent av laxkullarna drabbade.

+ Därefter har yngeldödligheten åter sjunkit betydligt. Den främsta orsaken är inte klarlagd men en avgörande faktor bakom symptomen är brist på tiamin (vitamin B1). En vanlig förklaring till tiaminbristen är att den beror på storskaliga förändringar i näringsväven i Östersjön vilket resulterat i lågt tiamininnehåll.

– De flesta organiska miljögifterna minskar i Östersjön. Däremot har en tendens till ökad EROD-aktivitet (aktivitet av leverenzymet CYP1A) i levern hos abborre i Kvädöfjärden och Holmöarna noterats. Kan vara ett tecken på att fiskarna exponeras för miljögifter som för närvarande inte kartläggs.

Och den övergripande situationen för några arter

Abbore, gädda och sik
– Har svårt att föröka sig i Östersjöns ytterskärgårdar, vilket beror på brist på djurplankton. Fiskynglen svälter helt enkelt ihjäl. Ju närmare Kattegatt man kommer, desto mer djurplankton. Återigen bedöms salthalten ha stor påverkan men även det ökande skarpsillbeståndet.

+ Sik: fångsterna har varit relativt stabila i Egentliga Östersjön sedan slutet av 1990-talet. Kan till och med vara svagt ökande.

Källa: ”Havet 2009”.

Blåstång
+ Ökar på  djupare vatten längs ostkusten. I Ålands hav går tången numera ner till cirka 9,5 meters djup. Det är samma förhållande som på 1940-talet.

Källa: ”Havet 2009”.

Havsörn
Antal ungar per kull har ständigt förbättrats från början av 1980-talet och in på 1990-talet. Den har nu planat ut på en nivå strax under bakgrundsnivån från tiden före 1950-talet.  Kullstorleken är dock fortfarande mindre än den var innan 1950-talet och det är främst i Bottniska viken som skillnaden ligger.

Sjöfågel
– Sedan år 2000 har den så kallade ”fågeldöden” kunnat observeras. Den innebär neurologisk påverkan, förlamning och död hos flera arter av sjöfågel, främst gråtrut. Karaktäristiska symptom är förlamning av benen och oförmåga att röra vingarna.  Förekommer i ett stort antal svenska insjöar och längs kusterna, men framför allt i Skåne och Blekinge län. Botulism eller tiaminbrist kan vara förklaringen.

Säl
– Måttlig till kraftig ökning av andelen sälar med tarmsår under perioden 1987-96 jämfört med 1977-1987. Efter drunkning i fiskeredskap var det den vanligaste dödsorsaken under perioden 1977-1996.

– Tydligt samband mellan exponering för PCB och förekomsten av leiomyom (godartad tumör). PCB bedöms ha en betydande roll för sälarnas problem att föröka sig.

+ Sälarnas hälsa har förbättrats betydligt men det finns fortfarande orosmoln.

+ De svenska bestånden av gråsäl beräknas ha ökat med cirka åtta procent per år under perioden 1990-2006. Antalet gråsälar i Östersjön beräknas nu vara ungefär en fjärdedel av de cirka 100 000 djur som fanns bedöms ha funnits i området år 1900.