Svartvita minnen

Omslaget till Svartvita bilder.

Omslaget till Svartvita bilder, effektfullt slitet med syragröna fläckar som frätit ner det gamla fotot. Antagligen oavsiktligt...

Sverige är ett land vars invånare helt nyligen tog klivet upp ur jordbrukets leråkrar, lämnade dynghögen ryggen och lät maskinerna ta över hanteringen av de råmande korna. Flyttlasspolitiken, det vill säga att politikerna uppmuntrade ”arbetskraften” att lämna landsbygden och flytta in till städerna där jobben fanns, gjorde sitt genombrott på 1960-talet.
Continue reading

Människa: Du ska arbeta!

Så tog hans långa sommarlov slut och det var dags att börja första klass. Jobbigt. För ett barn skulle hela livet mycket väl kunna handla om att ha roligt, leka och få maten serverad varje dag, kläderna tvättade och ett bra hus att bo i som oftast är städat. Sakta går det nog upp för honom att människans lott är arbete. Det finns bara ett sätt att klara det och det är att lära sig älska sin bur. Samhället har byggt upp en effektiv inskolning. Den första delen kallas ”läxa”.

Det började med Disco Machine Gun

Att på allvar ge sig i kast med en samlingsskiva är verkligen att ge sig i någon annans våld. Oftast handlar det om ett skivbolag som vill pressa ut ännu lite mer pengar ur en artist eller grupp och samla de bästa låtarna ur en produktion som måste spänna över mer än… tja, låt oss säga tre skivor. Ofta handlar det om en producent som tycker att han har en otroligt bra samling låtar att dela med sig av, sammanfogade i en otroligt bra ordning. Någon enstaka gång kan det bli riktigt bra.
Continue reading

Grooverider – hög precisions drum’n’bass

Det var mot slutet av 90-talet som jag halkade in på drum’n’bass, ungefär samtidigt som genren antagligen nådde sin höjdpunkt. Jag tror det var E-Z Rollers med sin jazziga ”Weekend World” som fick mig att öppna öronen. Rätt svängigt och hyggligt lätttillgängligt. Sedan var det Adam F. och ”Colours” som går i samma stil. Det hade kunnat fortsätta så och skulle antagligen till slut landat i frälsningen med Dizzee Rascal.

Continue reading

No Country For Old Men – Döden kommer på besök

Visst kändes det som ett nytt, fräscht grepp när Quention Tarantino, bröderna Cohen och i viss mån Martin Scorsese och David Lynch kom med sina första ultra violence-filmer på nittiotalet: extremt hårdhudade män, och i några fall kvinnor, med stor macho-potential, loosers som är på väg att tappa greppet, död och splatter i skruvade scener med humoristiska undertoner. Men vi var nog flera som i efterhand kände ett behov att fråga någon i närheten om de också tyckte att det trots allt inte kändes helt ok att skratta åt att en man maldes ner i en flistugg tills bara benet stack upp ur matarröret.

Continue reading

The Road to the War Against Terrorism

the_road_to_guantanamoEn del filmer lyckas med konststycket att få en förbannad, knyta näven i fickan och indignerat, mellan sammanbitna tänder mumla ”Idioter!”. Michael Moores ”Bowling for Columbine” är en av dem där fakta och förhållanden staplas på varandra och tydligt visar att något är alldeles åt helvete. I det fallet det enkla förhållandet att tillgång på vapen får förödande och tragiska konsekvenser. Dramadokumentären ”The Road to Guantanamo” fungerar på samma sätt.

Continue reading