Superfly – supernew

Det nyaste borde vara det som aldrig upplevs som gammalt. Så fort man vänder blicken dit igen så känns det lika nytt, lika nytt, lika nytt… Curtis Mayfields soundtrack till filmen ”Superfly” är typiskt exempel på musik som inte verkar kunna åldras.

De brukar kallas för ”evergreens” – för alltid gröna låtar och vissnar aldrig. Fast då far tankarna snarare iväg åt en helt annan genre, något i stil med Frank Sinatras produktion. Curtis Mayfield var i och för sig samtida med Frankie Boy men stod för en helt annan riktning. Svart istället för vitt, vilja till igenkänning med social utsatthet istället för ren och skär ”entertainment”, i och för sig rätt så romantiskt… Och visst gjorde väl Sinatra huvudrollen i filmen ”The man with the golden arm”? Fast det var ju i egenskap av skådis och inte musiker. Tjaa…

Det centrala temat för skivan ”Superfly” är iaf drogproblematik, liksom i filmen: pushers, dealers, dopes, junkies, coke, weed… Och det temat verkar ju vara lika aktuellt decennium efter decennium. Låtarna på skivan är extremt välorganiserade musikarrangemang med gitarrer, stråkar och blås. Nästan lite för exakt, man kan komma på sig själv med att länga lite efter oväntade infall. Borde ha varit intressanta konserter.

Men visst är det fantastiskt skön soul och visst känns det egendomligt fräscht och nyproducerat. Att så många musiker låtit sig inspireras av Mayfield måste vara en avgörande faktor. Spåren av de här låtarna lever vidare. Hamnar helt klart på min tio-i-topp över bästa filmmusiken. Återstår att se filmen i och för sig.